Stiftelsen har till huvudsakligt ändamål att utöva hjälpverksamhet bland behövande, i första hand äldre människor och att främja vetenskaplig forskning, främst till förmån för åldringsvården. Om särskilda skäl föreligger kan bidrag lämnas till annan humanitär eller kulturell verksamhet med huvudsaklig inriktning på de äldre. Stiftelsen är även förvaltare av Stiftelsen Professor och Fru J G Edgrens Minne.
H.M. Drottningen har fr. o. m. 2018 övertagit uppdraget som Frimurarestiftelsens Höga Beskyddare.
Historia Styrelse
Historia
I februari 1911 bildades formellt Föreningen för Gustaf V:s och Drottning Victorias Stiftelse Frimurarehemmet i Lidingö. Initiativtagare var förutom Kungaparet och Kronprins Gustaf Adolf också hovpredikant Henrik Afzelius, bankir Georg Strandberg och arkitekt Ludvig Peterson, samtliga frimurare. Kungen var ordens Stormästare. Det hela föregicks av att hovpredikanten Afzelius i december 1910 höll ett föredrag i Johannessalen i Stamhuset i närvaro av Stormästaren och över tvåhundra bröder. Föredraget handlade om ett besök på Frimurarorden i Köpenhamn och deras frimurarhem för äldre bröder med anhöriga. Afzelius föredrag hade titeln Frimurarbröders ålderdomshem så som jag tänkt mig det. Idén att uppföra ett äldreboende för svenska frimurarbröder anammades med entusiasm av åhörarna i Johannessalen och en insamling utlystes. Kungaparet och Kronprinsen bidrog med ett ansenligt startkapital och tillsammans med insamlade medel kunde man redan två månader efter föredraget sålunda bilda föreningen och påbörja processen med att skapa ett äldreboende i Stockholm.
Men till skillnad från hemmet i Köpenhamn, ville man här skapa ett boende utanför stadskärnan och det kom att bli på Lidingö. Man fick en tomt till skänks av Hjalmar Arwin, villastadens grundare, också frimurare. Arkitekt Ludvig Peterson (skapare av Frimurarordens Strand hotell 1912) ritade det första huset, som kom att uppföras redan året därpå. Sedan skedde en successiv utveckling i snabb takt. Nya hus byggdes, tomten utvidgades och snart omfattade anläggningen 11 huskroppar med sammanlagt 85 lägenheter, allt i en parkliknande inramning. 1961 firades 50-årsjubileum i närvaro av Gustaf VI Adolf, nu stormästare och stiftelsens höge beskyddare. Att som äldre ensamstående frimurare erbjudas möjligheten att få ett boende på frimurarhemmet på Lidingö var mycket eftertraktat och prioritet gavs till mindre bemedlade bröder.
1974-1986 var bankdirektör Lars Piehl, som tillhörde en anrik frimurarfamilj, ordförande för stiftelsen. En haltande ekonomi utgjorde styrelsens huvudfråga. Vid denna tid var de äldsta byggnaderna omoderna och krävde omfattande renoveringar, som man saknade kapital för. Styrelsen insåg att man var tvungen att agera och en försäljning aktualiserades. Drivande i frågan var också vice ordförande doktor Bo Andersson, som var diabetesläkare och god vän med professor Rolf Luft (inte frimurare). Man diskuterade skapandet av en forskningsstiftelse för åldrandets sjukdomar. Detta skulle kunna komma alla äldre till del. Behovet av ett äldreboende för frimurarbröder såg ju annorlunda ut på 80-talet, då den kommunala äldreomsorgen hade utvecklats. 1980 avyttrades så Lidingöhemmet till Lidingö Stad med garantier om att de boende skulle få bo kvar livet ut. Köpeskillingen tillsammans med ett mindre sparkapital kom att utgöra grundplåten för det som nu hade blivit en forskningsstiftelse. Permutationen med ändrat ändamål gick problemfritt och 1980 bildades Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Stiftelse i sin nuvarande tappning med det nya ändamålet att oförändrat stödja de äldres behov men nu huvudsakligen genom att stödja geriatrisk forskning och att utöva hjälpverksamhet bland behövande, främst genom organisationer med denna inriktning.
Fr o m 1981 påbörjades utdelning av forskningsanslag. Det var professor Rolf Luft, Dr Bo Andersson (i styrelsen) och Docent Johan Karnell (överläkare i kardiologi och frimurare) som valde ut vilka som skulle få söka anslag, på 80-talet tillkom Docent Stellan Ström (också hjärtläkare och frimurare) och 1990 Peter Möller (Livmedikus, Med. Dr. och internist). Extern hjälp hade man först av Rolf Luft, men senare övertog professor Håkan Eriksson denna viktiga roll – han var då vetenskaplig sekreterare i det dåvarande medicinska forskningsrådet och hade en ovärderlig överblick över svensk medicinsk forskning. Principen att inbjuda forskare att söka anslag kvarstår än idag, även om det också kommer in spontana ansökningar.
Det ursprungliga kapital man hade 1980 placerades i en värdepappersdepå (frimurarordens samförvaltningskonsortium) på Handelsbanken tillsammans med ett antal andra frimurar-stiftelser. Konsortiet hade bildats 1986. Värdet har vuxit stadigt och i takt med detta ökad avkastning. 2005 förvärvade stiftelsen tillsammans med frimurarordens barnhusstiftelse fastigheten Måns Bock 7 som var en kontorsfastighet och granne med Stamhuset. Och sju år senare återköptes Strand hotell som frimurarorden låtit uppföra 1912 men avyttrat på 70-talet. Fastighetsförvärven har gjorts i samarbete med frimurarordens Barnhusstiftelse (från 1750-talet och den andra stora kungliga stiftelsen inom Orden, med inriktning mot pediatrisk forskning).
Efter Lars Piehl blev Bengt Westberg ordförande och 1992 övertog Kaj Ytterskog uppdraget. Han avgick 2003 och efterträddes av Peter Möller, som alltjämt är stiftelsens ordförande. Stiftelsen är kunglig och som sådan upptagen i Hovets kalender över kungliga stiftelser. Hög beskyddare var från början konung Gustaf V, därefter tronföljaren konung Gustaf VI Adolf. När vår nuvarande kung tillträdde 1973 avböjde han att gå in i frimurarorden och bli dess näste Stormästare. Efter ett glapp på några år åtog sig Prinsessan Christina uppdraget som stiftelsens höga beskyddare, och nu är det sedan några år Drottning Silvia som påtagit sig denna roll och på så sätt upprätthåller stiftelsens ”kungliga status”.
Styrelse
Ordförande: Peter Möller, Livmedikus
Vice ordförande: Tommy Adamsson, Direktör
Sekreterare och skattmästare: Sven-Åke Bergqvist, Generalkonsul
Ledamöter:
Matti Anniko, Professor
Ulf Barkman, Civilekonom
Thomas Hagberg, Civilekonom
Georg Lind, Marknadschef
Bengt Persson, Professor